Category: Nyheter

….mår nu mycket bättre! Den har fått en klimatanläggning installerad och eftersom den står i en utsatt miljö där luftrörelsen är betydande så har den även begåvats med en underduk som ytterligare kapslar in resonansbotten och bevarar det mikroklimat som skapas!

Vidare har mekaniken justerats. Hammaravstånd till strängar, repetitionsfjädertryck och dropp har återskapats samt dämmarlyftet justerats! Allt detta sammantaget har gjort flygeln mer responsiv och lättspelt! Klangen och framförallt stämhållningen har förbättrats!

Att en flygel behöver justeras är kanske inte helt självklart, men ger efter en dylik justering en enorm skillnad i “performance” hos instrumentet!

Eftersom mekaniken innehåller mestadels trädetaljer så kommer dessa över tiden att ofelbart röra sig ur det fabriksjusterade läget.

Det som är mest märkbart är bristen i respons och repetition hos flygeln.Klangen påverkas, framförallt jämnheten.Det blir även märkbart svårt att spela svaga nyanser…!

Det som påverkas mest av förändringarna över tiden är 3 saker:

1.Hammarhöjd – d v s avståndet till strängarna blir för stort

2. Fjädertryck – som blir för svagt, vid för lågt tryck blir en tangent ospelbar!

3. Droppet – Den sträcka som hammaren faller ner efter anslaget. Blir också för stort=sämre repetition*

Som en följd av dessa tre justeringar måste även “let-off” eller “utlösningen” justeras. Let-off är när hammaren når sin översta punkt, kopplas ur och faller ner…

Dessa 3-4 justeringar är nödvändiga för att flygeln ska få tillbaka sina prestationsegenskaper som är överlägsna pianots.

Det här kan åtgärdas till en jämförelsevis låg kostnad och omvandlar flygeln från ett tråkigt piano, i spelkänslan, till samma känsla som då flygeln var relativt ny!

På köpet får man en förbättrad after-touch, d v s efter anslag går tangenten att trycka ner ytterligare 0,5 mm. Detta är viktigt eftersom det ger en mjukhet i spelet istället för att spela på “cement”! After-touch är också avhängigt tangentdjupet som bör ligga kring 10 mm. Alltså hammarhöjd vs tangentdjup!

Man kan i biljämförelse likna det vid att gå från en Volkswagen till en Ferrari i “mjuk” acceleration!

*Dubbel-repetitionsmekanik har alltså flygeln, vilket tillåter nyanseringar på ett helt annat sätt då flygelns tangent till skillnad från pianots, inte behöver släppas upp helt för att repetera tonen!

Mittenpedalen på lyran, (pedalverket), är den som aktiverar sostenuto-funktionen.

Vad gör då denna? Jo, om du spelar en eller flera tangenter i exempelvis basen och trampar ner mittpedalen så kommer de tangenter som för ögonblicket är nedtryckta att fortsätta ljuda även när du släpper upp tangenten/tangenterna. Varför denna idé? På detta sätt är det möjligt att låta ett ackord klinga oavbrutet och  samtidigt spela staccato! Om jag vill göra samma sak men trampar ned höger pedal istället, då ljuder alla samtidigt och det blir en enda gröt!

Jag repeterar: Endast de tangenter som för tillfället är nedtryckta när jag trampar ned mittpedalen kommer att fortsätta ljuda efter att jag har släppt dessa. Övriga tangenter uppför sig som vanligt. Så fort jag släpper upp mittpedalen så tystnar de som tidigare ljudit.
Hur är detta mekaniskt möjligt?

Bilden t h visar ett antal dämmartangenter utan sostenutostång.

Varje tangent har en egen s k dämmare, denna frigör strängen så att den kan ljuda när jag trycker ner tangenten, d v s när hammaren slår an strängarna och sedan, när jag släpper upp tangenten, faller dämmaren ner och dämpar strängen.

Sostenutopedalen/mittpedalen blockerar just denna dämmare i övre läget och strängen fortsätter att ljuda. Skissen C i bild. OBS! Bilden visar dämmartangenten som påverkas av varje tangents ände och lyfter dämmaren. Ej synlig i flygeln. Dämmaren vilar uppe på strängen men är kopplad via en tråd till dämmartangenten i skissen.

A visar dämmare när mittpedal ej vidrörs. Endast tangent trycks ned. Sostenutostången med sin smala kant påverkar ej. I B trycks tangenten ned efter mittpedalen tryckts ned. Påverkar ej.

C visar alltså tangent som trycks ned före mittpedal trycks ner. Påverkan sker!

Man testar en tillförlitlig sostenutofunktion i fem steg:

1. Tryck långsamt ned högerpedalen och släpp därefter långsamt upp den. Ingen dämpare skall röra eller fastna vid sostenuto-mekanismen.
2. Tryck långsamt ned sostenutopedalen och släpp därefter långsamt upp den. Ingen dämpare skall påverkas av sostenuto-mekanismen.
3. Tryck ned högerpedalen och håll den nedtryckt. Tryck därefter ned sostenuto-pedalen. Sostenuto-pedalen skall lyfta alla dämmare lika högt eller t o m något högre än höger pedal. Släpp sedan höger pedal. Alla dämmare skall stanna i upplyft läge. Knacka lätt på varje dämmare, de får inte falla ned på strängen av denna åtgärd. Släpp långsamt sostenuto-pedalen, dämmarna skall falla ned eftersom i kluster.
4. Spela varje tangent som har en dämmare med ett mezzoforte-anslag och håll tangenten nedtryckt. Tryck ner sostenuto-pedalen och släpp därefter tangenten. Tonen fortsätter ljuda till pedalen släpps upp.
5. Tryck ned sostenuto-pedalen och håll den nedtryckt. Spela ett forte- anslag  på varje tangent med dämpare. Varje dämpare skall lyftas och sänkas med den spelade tangenten.

Jag får ofta följande frågor efter min stämning:

“-När ska man låta stämma pianot igen?”

“-Hur ofta ska man stämma?”

“-Hur länge håller stämningen?”

Man bör sträva efter att låta stämma pianot eller flygeln med jämna intervall. Minst en gång om året!
Är man yrkesmusiker, ja då blir det i regel oftare. Står instrumentet i en studio blir det i regel före varje skarp inspelning!

“- Jamen, vi spelar inte så mycket…” Det spelar ingen roll, även om ett piano blir stående en längre tid så måste det underhållsstämmas! Intervallen bör respekteras såvida man inte har tänkt att slänga pianot på soptippen..? Ett piano/en flygel blir stabilare för varje stämning som görs inom intervallet.

En sträng av stål utsätts för en dragkraft i storleksordning 75-85kg när den stäms upp till rätt tonhöjd! Eftersom ett piano har runt 230 strängar blir den sammanlagda kraften på gjutjärnsramen runt 17-19 ton, d v s man kan lyfta en långtradare med hjälp av samtliga strängar! Det säger sig självt att ju mindre kraftökning jag som stämmare behöver göra, desto mindre är risken för strängbrott och desto större är chansen att behålla jämvikten i instrumentet och därmed inte öka påfrestningen på resonansbotten som ju är strängarnas ena fästpunkt!

Direkta fördelar som erhålls när instrumentet stäms regelbundet:

*Tonhöjden bibehålls. Det kommer att ligga runt 440Hz och röra sig mycket lite…Finns alltså inget behov av extra grovstämning för att hamna på stämgaffeln igen. = Insparade pengar!

*Stämhållningen förbättras markant! Instrument blir förr eller senare ostämt men mycket lindrigare än tidigare vilket medför att nästa stämning blir ännu stabilare eftersom stämmaren endast behöver göra små kraftändringar för att nå rätt tonhöjd på varje sträng, vissa strängar kanske inte har rört sig alls!

*Eftersom tonhöjden alltid kommer att vara inom rätt “härad” så minskar också risken för strängbrott!

*Strängarna stretchas alltså regelbundet och behåller därmed sin exakta rundhet vilket producerar en renare ton, svängningsmönstret blir korrekt. En sträng utsätts för flera olika krafter, dragning, skjuvning, vridmoment samt lateralt tryck och belastning. Rundheten kan därmed påverkas negativt över tiden om inte någon stretchning utförs! En sträng som inte är helt rund ger ökad inharmonicitet!

*Man får en översyn/genomgång av instrumentet när stämmaren kommer vilket kan medföra mindre justeringar och motverka slitage på mekanikdelar eller pedaler.

 Flygeln, kan ha två eller tre pedaler på lyran beroende på om det är en mindre flygel, en s k “baby grand”,  eller en större konsertflygel.

HÖGER PEDAL/FORTE-PEDAL:

Den högra pedalen, kallad fortepedal, har till uppgift att lyfta dämmarlaget så att alla strängar fortsätter ljuda även efter det att tangenterna släpps upp.

VÄNSTER PEDAL/UNA CORDA-PEDAL: Förskjuter klaviaturen åt höger, (vanligast) med en sträng, d v s hammaren kommer att “missa” en sträng och endast träffa två i trippelkoren. Kallas även “una corda”-pedal på flyglar. Ger pianisten en möjlighet att färga klangen och nyansera den genom att tonen blir något svagare och inte lika pregnant. Det beror i sin tur på att bara två av tre strängar slås an och anslagspunkten flyttas i sidled till mjukare och opackad filt.

I det fall vi har en större flygel med tre pedaler så kallas mittenpedalen för MITTPEDAL/
SOSTENUTO-PEDAL. Vad gör då mittenpedalen? Jo, om trycker ner ett ackord och direkt efter trampar ner sostenutopedalen, så kommer jag att ha mitt ackord ljudande, (med uppsläppta tangenter!), så länge jag håller pedalen nedtryckt och samtidigt kunna spela exempelvis staccato på de tangenter som INTE var nedtryckta när pedalen aktiverades! Denna pedal finns även på större konsert-pianon där vi återfinner tre pedaler, alltså inte bara på större flyglar….(Bilden visar ett specialfall med en mindre fjärde pedal, ovanpå den mittersta, för att manövrera en nattfilt .)

Pianot, har precis som flygeln en HÖGER PEDAL/FORTE-PEDAL: Den högra pedalen, kallad fortepedal, har till uppgift att lyfta dämmarlaget så att alla strängar fortsätter ljuda även efter det att tangenterna släpps upp.

VÄNSTER PEDAL: På pianot har vänster pedal däremot en annan funktion, (gäller även konsertpianon): Iställlet för att förskjuta klaviaturen åt höger som i flygeln, så fäller denna pedal fram hammarlaget i pianot och förkortar därmed anslags/accelerationssträckan för hammaren, vilket ger en något svagare nyans. Inte lika tydligt som för flygeln dock.

I det fall där vi hittar en tredje pedal i pianot så kan denna pedal ha två helt olika funktioner beroende på om det är ett normal-stort piano för hemmabruk eller ett konsertpiano.

Konsertpiano: MITTPEDAL/ SOSTENUTO-PEDAL. Samma funktion som i flygeln, d v s om jag trycker ner ett ackord och direkt efter trampar ner sostenutopedalen, så kommer jag att ha mitt ackord ljudande så länge jag håller pedalen nedtryckt och samtidigt kunna spela exempelvis staccato på de tangenter som INTE var nedtryckta när pedalen aktiverades!

Mindre piano för hemmabruk: Mittpedalen reglerar en NATTFILT som fäller ner en filt framför samtliga hammare och därmed tar ner volymen och attacken vid anslag. Pianot blir möjligt att bruka även kvälls- och nattetid om man vill öva dessa tider utan att störa grannarna!

På vissa pianomodeller så reglerar man nattfilten med ett handtag som sitter åtkomligt under klaven och pianot har alltså i detta fall endast två pedaler.

En ovanligare variant finns med tre pedaler där de två vänstraste har samma funktion som en enda VÄNSTER PEDAL men är uppdelade i bas- och diskantsektion!

Grovstämning innebär som ordet antyder, att man:

1. genom en snabbare variant av stämning, mindre noggrann, antingen utjämnar stora skillnader i spänning p g a att pianot stämts alltför sällan, d v s instrumentet är väldigt ostämt! Stämningen är inte korrekt/fullbordad efter en grovstämning utan måste alltid avslutas med en finstämning.

eller

2. genom en snabbare variant av stämning, mindre noggrann, vill lägga pianot på en bestämd tonhöjd. Stämningen är inte korrekt/fullbordad efter en grovstämning utan måste alltid avslutas med en finstämning.

3. genom en snabbare variant av stämning, mindre noggrann, utför en kombination av 1 och 2. Stämningen är inte korrekt/fullbordad efter en grovstämning utan måste alltid avslutas med en finstämning.

Finstämning innebär att man ändrar så lite som möjligt på varje sträng, d v s att krafterna man behöver ändra är obetydliga och för en del strängar ingen ändring alls. Tonhöjden kan maximalt ändras 1-2Hz upp eller ner. Pianot eller flygeln ligger redan väldigt nära den önskade tonhöjden och är inte överdrivet ostämt. Efter finstämningen är pianot eller flygeln stämd och stämhållningen god.

I Fall 1. så “krattar man i manegen” för att därigenom få en efterföljande finstämning mer lyckad samt en förbättrad stämhållning! D v s man utjämnar de stora skillnaderna innan finstämningen.

Fall 2. Avståndet till den önskade tonhöjden bestämmer antalet grovstämningar. Pianot kan alltså ligga över eller under den tilltänkta frekvensen för a1. Instrumentet kommer alltid att sträva tillbaka till utgångsläget när man ändrar strängspänningen. Vill jag höja tonhöjden 3-4 Hz** om pianot är för lågt så måste jag med en grovstämning lyfta 6-7Hz eftersom tonhöjden i princip omedelbart faller ner 3-4 Hz. Man kan säga att man tar 2 steg fram och resultatet blir ett steg tillbaka! Detta gäller även omvänt om pianot ligger för högt och man vill sänka tonhöjden!

Exempel:

Ett piano ligger på 434Hz (ettstrukna a, tangent 49) och vi vill lyfta det till stämgaffeln=440Hz. Här behöver man göra 2 grovstämningar innan den avslutande finstämningen. I två grova steg lyfter man från 434 till 441, pianot sjunker ner till 437, i andra steget  lyfter man från 437 till 442. Pianot sjunker till något över 439. Avslutande finstämningen lyfter endast <1 Hz till 440 och voilà. Allt är frid och fröjd.

Prismässigt brukar grovstämningarna kosta cirka halva priset jämfört med en finstämning eftersom man bara tar lite mer än halva tiden i anspråk jämfört med en finstämning.

** Förklaring: 1 Hz (Hertz) = 1 svävning per sekund = 60 bpm

Igår stämde jag ett piano men inte enligt den gängse liksvävande temperaturen där alla halvtonsteg är lika stora utan enligt en medeltida temperatur kallad Thomas Young #1!! Varför? Jo, därför att kunden önskade detta och ville höra hur det låter. Denna temperatur klingar mycket speciellt. C-dur är en bra tonart med denna temperatur. Låter mer cembalo än piano…Charmigt, faktiskt! Men varför olika temperaturer?

Allt beror på en ofullkomlighet i den musikaliska tolvtonsskalan och naturtonsserien. Om man staplar 3 stora terser på varandra så hamnar man så småningom en oktav högre. Men då är kvinterna inte så njutbara. Staplar man 11 rena kvinter på varann så hamnar man så småningom på ett c igen. Men andra intervall låter förfärligt! Detta beror på att de egentligen inte ryms inom 12 toner, de är för stora. I musikteori kallas detta fel för det Pythagoreiska kommat!

Felet försöker man på olika sätt isolera, antingen genom att undvika vissa tonarter och intervall eller genom att favorisera andra som låter fantastiskt fint när  intervallen är rena.

I liksvävande temperatur, den förhärskande, sprider man ut komma-felet så jämnt som möjligt för att det ska gå att spela i alla tonarter. Förhållandet mellan två frekvenser med en oktavs avstånd är 2:1, exempelvis a-a1 => 220Hz – 440Hz. Varje halvtons frekvens inom oktaven multipliceras med tolfte roten ur 2 ggr,

…vilket blir ungefär 1,05946.

I gengäld får man inget rent intervall. Därmed har alltså de som tycker att ett piano inte klingar exakt rent helt rätt! Som pianostämmare vet man detta eftersom man stämmer aningens skevt och progressivt stretchar oktaverna för att det i slutändan ska låta korrekt.

Denna kompensering måste göras för instrument med fasta tonhöjder. Piano, gitarr…etc. Flageolettstämning och stämapparat för gitarr genererar alltså obönhörligt ett litet fel p g a det pythagoreiska kommat!

Medan en sångare, violinist eller blåsare mer eller mindre automatiskt korrigerar felet i tonstegen genom att “glida” upp eller ner tills rätt frekvens hörs måste en gitarrist alltså korrigera sin stämning för den tonart som ska framföras.

Man har ett samlingsnamn för vissa temperaturer som kallas “Vältempererade”.  Dessa är t ex Werckmeister I-VI, Young I-II, Kirnberger I-III där man har minskat felet mer än i övriga “oliksvävande” temperaturer.

Vidare finns ytterligare ett antal oliksvävande temperaturer som: Ren stämning, Medeltonsstämning och Pythagoreisk stämning. Karakteristiskt för dessa tre är att de innehåller en eller flera “vargkvinter”,  som låter väldigt dissonant!

Jag har just stämt hennes piano och hon har berättat för mig att hon kommer från Vetlanda där hennes farfar drev pianofabriken “Nordiska” och nästan expanderade sin tillverkning till Tyskland när plötsligt synten gjorde sitt intåg i Sverige i mitten på 80-talet och allt avblåstes.

Kort intervju med Frida Lager vars farfars farfar Emanuel Lager startade upp Nordiska pianofabriken i Vetlanda.

Har du möjligtvis en gammal flygel där ett av benen inte längre känns så stadigt?

Det säkraste du kan göra är att byta låsanordning så att benet behålls i originalskick men får en ny säker låsanordning. Jag installerar en sådan, den är dessutom väldigt enkel att manövrera om man exempelvis vid en flytt behöver ta loss flygelbenen. Man lossar då bulten och vips går benet att ta bort.

Låsanordningen bör bytas på alla benen om möjligt, byter man bara på ett så kan man få nivåskillnader horisontellt på flygeln eftersom låset tillför 3 cm i höjd såvida det inte finns ett urtag i flygeln.