Pianot kan ibland bli ostämt fortare än normalt och vara svårstämt utan någon direkt synlig orsak.
Det kan handla om enstaka tangenter, tangentkluster eller bara en enda som bråkar och inte vill hålla sig i rätt tonhöjd.
Problemet är ofta stämnageln, (pianots/flygelns motsvarighet till gitarrens stämskruvar), den lilla järnpinne runt vilken strängen är upplindad och som håller emot strängens dragkraft nedåt.
Det är krafter runt 60-80kg som ”drar” på stämnageln. Det betyder att greppet om stämnageln måste vara extremt stabilt! När pianostämmaren får ta i ordentligt med stämnyckeln så är detta ett gott tecken på att stämnageln sitter som i ett skruvstäd och kommer att hålla stämningen utan problem.
Utan detta grepp kan minsta lilla glidning göra att strängen blir ostämd.
Vad kan man då göra om stämnageln tappat sin infästning och rör sig av dragkraften?
Jo, till att börja med så kan man enkelt driva in stämnageln djupare i stämstocken. Hålet är av trä och stämnageln har en lätt konisk utformning. Så greppet ökar med ökat djup.
Ibland är dock denna åtgärd utförd mer än en gång av pianostämmare, särskilt på äldre pianon. Då har spolen / stränglindningen redan nått vägs ände, d v s det går inte att driva in strängen djupare eftersom lindningen redan tar i godset vid hålets kant!
Den enda lösningen då är att byta ut stämnageln och ersätta den med en dimension som är två steg tjockare. Denna procedur går tämligen smärtfritt men är något tidskrävande eftersom stor försiktighet med den befintliga strängen måste iakttas.
Man vill helst bevara strängen intakt, särskilt i basregistret, eftersom en ny sträng alltid sticker ut i klangen och färgar ackord på ett ofta oönskat sätt.
Men denna åtgärd är mycket framgångsrik och kan rädda ett annars ostämbart piano.
